Man kan ju fundera på om de prövningar vi ställs inför i livet kan bli hur många som helst.

Borde det inte finnas en slags kosmisk lag som sätter stopp mär måttet är rågat.

Något som varnar och säger att nu är det nog, det här går inte längre.

Den här människan kan inte ta mer just nu, vänta tills allt det andra har lagt sig. Låt människan hämta andan innan nästa smäll.

Jag talar inte om mig själv, utan någon som står mig nära och som har haft allt elände som tänkas kan och det bara kommer mer.

Jag hoppas verkligen att mitt deltagande kan lätta bördan lite och kanske kan jag ge lite distans till livets elände.

Till dig som finns i mina tankar:

Min goa vän, behöver du mig, så finns jag här för dig!

Och jag hoppas och tror att allt kommer att lösa sig till slut.
Vägen kan fortsätta att vara lite skumpig ett tag till, men ge inte upp hoppet!

Kommer du ihåg...

den här låten spelade du för mig när jag var ledsen och hade kärlekstrubbel.

Vi grät tillsammans och du fanns där för mig.

Jag hoppas kunna återgälda..   

Många kramar!