Tänk att det ibland kan bli så helt tvärtemot vad man från början tänkt sig

Jag har lite smått återupptagit mitt stickande igen, så idag fick jag då för mig att rensa ur skåpet med alla våra kort i för att kunna ha lite garn och annat smått och gott i.

Sagt och gjort....

Jag började med att plocka ur alla pärmar och kuvert med kort och kånka upp dom till övervåningen. Väl där så inser jag att jag inte har någonstans att stoppa dom, så det är bara till att röja ur skåpet i skrivbordet som står i sovrummet.

Ja! Det gick ju bra...

Men...

Så sa jag till sambon att jag har funderat på att ta ner skrivbordet uppifrån, så att jag kan ha min dator på det i stället för som nu, på köksbordet.

Jovisst kunde han hjälpa mig med det, men var ville jag nu ha det?

Mja...svarar jag, jag tror nog bara att det är längs den väggen det ryms...

Jag känner hur jag kryper ihop lite och väntar lite spänt på svaret, för vid just den väggen står min bokhylla.

Fullproppad med böcker... hundratals böcker...

Jaa, säger han... men då måste du nog flytta på alla böcker först..?!

Jo, det förstår jag ju, och säger då att jag länge funderat på att gallra ur och bära upp en del böcker till skrubben.

Jodå, jag ska få hjälp med det också...

Sagt och gjort, jag börjar med att plocka ur alla böcker och lägga dom i olika högar på golvet.

Så långt allt väl, men nu börjar de små kruxen dyka upp...

Stora klockan på väggen måste flyttas för att bokhyllan ska kunna stå där, blombänken måste tömmas och bäras bort, lillskänken måste flyttas (den vars skåp mina garner nu huserar i) skrivbordet måste tömmas (även på alla fotoalbum jag nyss ställt in) och bäras ner och så ska alla böcker som gallrats ur - bäras upp och, jösses, det finns inte plats i skrubben så då måste jag göra plats och till sist så ska de andra böckerna tillbaka i bokhyllan, som nu har fått en ny vägg att vila mot. Och naturligtvis så måste både hålet att hänga klockan och det att förankra bokhyllan, borras och pluggas....

Och allt detta bara för att jag börjat sticka igen...

JA, så kan det gå!!

Hur som helst, nu sitter jag här, vid min nya, alldeles egna vrå, vid mitt skrivbord med både skåp och lådor att förvara allehanda pinaler i...

Och jag måste säga att det känns alldeles underbart!!

Men, hade jag vetat hur många gånger vi skulle få springa upp och ner i trappan med alla dessa böcker, då hade jag nog fortfarande haft datorn på köksbordet!