Jisses vad jag lyssnade på denna mixen för länge sen... 

Jag fick ett tidningsurklipp av en person idag, detta påhittade brev är både komiskt och så väldigt mitt i prick..

”Mitt namn är Fibromyalgi.
Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare
för resten av livet.
Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men
DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och
hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är
på bra humör, orsaka dig värk överallt.
Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans
och hade kul. Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning
istället. Försök att ha kul nu!
Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma
i utbyte.
Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller
svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan
få dig att känna ångest eller depression också.
Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande
dag,så kan jag ta det ifrån dig med.
Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar,
t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där
bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse
och trauman?
Hur som helst, jag är här för att stanna.
Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av
med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara. Du kommer
att vara tvungen att gå till många, många läkare innan
du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt.
Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter,
energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression,
rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd
att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag
att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad
att rycka upp dig,och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på
allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om
hur utmattandet livet är varje dag.
Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer
alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om
hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag
är.
En del av dom kommer att säga saker som – ”Äh, du
har bara en dålig dag!”eller ”Ja jag kom ihåg att du inte kan
göra saker du kunde för 20 ÅR sedan.” utan att höra att du
faktiskt sa 20 DAGAR sedan.
En del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du
sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina
försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i
en diskussion med en ”normal” människa och har glömt vad
det var du skulle säga härnäst.. Avslutningsvis, (jag hoppades
kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan
listat ut det). Den enda plats du kan få någon support eller
förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR
MED FIBROMYLAGI.
Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom
(Författare okänd)

Beskrivningar på underbart gulliga glass-strutar...
http://365sakerdukansticka.blogspot.com/2011/04/348-scooped.html

När jag och sambon kom in på caféet för att lägga en smörgåstårta i dag, så hörde vi ett mystiskt ljud...
Döm om vår förvåning när vi hittar en kisse på en av stolarna ute i serveringen. Frågan är HUR kissen har kommit in? Och eftersom det var låst överallt, så måste ju stackarn ha kommit in i fredags.. jag bara undrar hur det har kunnat gått till, för mig veterligt så har det inte stått öppet någonstans..

Stackars liten blev så glad när vi kom och sprang raskt ut när vi öppnade dörren..

Jag har börjat inse att jag har en märklig egenskap.. jag har ett nästan maniskt behov att saker måste "gå på ett ut" alltså, att det ska gå jämt upp.

Om jag läser en bok så är det nästintill omöjligt att lägga ifrån mig den utan att läsa ut hela kapitlet eller när jag stickar så stickar jag hela varvet ut, eller om jag stickar med jumperstickor, då vill jag helst sticka både det räta och det aviga varvet.. 

Jag började tänka på det här för ett tag sen och jag har börjat se ett mönster. Det här är något som jag gör väldigt mycket och väldigt ofta och på väldigt många olika saker, fast värst är det nog när jag läser och stickar...

Oj, oj, oj...      

Nästan hela denna lördagen har spenderats slumrande i fåtöljen med tv:n som sällskap. Vaknade i morse med en envis värk i nacken som sedan snabbt spred sig till huvudet med medföljande yrsel och illamående. Då jag de senaste veckorna haft en släng av magkatarr så har jag undvikit alla värktabletter och då jag dessutom i nåt slags tjurighetsanfall provade att vänta ut anfallet (men se det gick inte) så har jag fått stå ut.För ett par timmar sen insåg jag att det kommer inte att bli bättre så då lyckades jag svälja ner en tablett.. och nu är det, om inte bra, så i alla fall uthärdligt.

Här är en till som har slöat hela dan..   ..fast på kökssoffan.

Det här är det meningen att det ska bli en basker av. Fick beställning på två stycken baskrar som ska matcha tidigare inköpta ponchos.. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med, men med lite tur så...

Lite ny inspiration kom neddimpandes i brevlådan igår, har dock varken hunnit eller orkat titta i den än, men den som spar, den har, heter det ju..     

Det går trögt för mig nu..

Fast jag knåpar lite smått på en av två baskrar som jag fått beställning på.. vi får väl se om det blir nåt användbart eller om det blir till att börja om från början!

Jag har gett upp...

Jag har tidigare varit en riktig pedant, en sån som som ALDRIG är försenad (alltid minst en kvart för tidig) och en sån person som packar väskan klar flera dagar i förväg om jag ska åka någonstans.

Det var förr det..

Nu har jag fått ge upp pedanterierna för att över huvud taget orka med livet, jag är ständigt i sista minuten, trots att jag går in med föresatsen att ligga ett steg före och vad det gäller att packa i god tid, jaa, jag far ju aldrig någonstans nu längre, så hur det är med det, det vet jag inte.
Fast om jag ska gissa så är det knappast i god tid...