chai

Senaste inläggen

Av Anna - 27 april 2013 19:32

 

Orange och naturfärgade vantar på gång.

Det känns och ser ut som om det naturfärgade är aningen tunnare än det orangea, men jag tror faktiskt att perfektionisten får lov att acceptera det den här gången... men färgkombinationen känns bättre än förväntat och det är väl det jag får försöka fokusera på. 





ANNONS
Av Anna - 26 april 2013 18:47

 

Jag har börjat på ett till par blommiga vantar. Det orangea garnet är ett handfärgat 2-trådigt ullgarn och det beiga är Järbo Gästrike 2-trådigt ullgarn. 


 

Våren har kommit hit också! Snödropparna blommar nedanför köksfönstret, älven är snart isfri och snön är i det närmaste borta på gården och på lägdorna. Väntar bara på att det ska bli varmt nog att börja sitta ute på bron och sticka!


     

Jag var till mammas grav och gjorde lite vår på vägen hem från jobbet idag...

ANNONS
Av Anna - 18 april 2013 19:45


Hur snopet som helst... en av mina nya fina Karbonz strumpstickor gick av häromdagen när jag satt och stickade på mina blommiga vantar...  

Som tack för ett "jobb" jag har gjort fick jag nyligen ett presentkort hos min lokala garnaffär, Sticksömmen, så det passade ju bra att göra ett besök och låta några nya fräscha nystan följa med mig hem samtidigt som jag fick komma och byta ut (reklamera) min trasiga sticka. Jag fick också chansen att gosa med en av de absolut lenaste garner jag någonsin stött på - nystad lycka, jag lovar! Jag ser fram emot att få sticka någon mjuk och go sjal i det framöver! 

Jag tänker mig att det ska bli ett nytt par "Karin Kurbits"-vantar av Admiral och det ljusa Zauberballnystanet och kanske en sjal av det andra, men det kan jag ju naturligtvis hinna omförhandla med mig själv innan jag kommer så långt. 


Av Anna - 7 april 2013 17:56

Första blommiga vanten är färdig! Bara att lägga upp för vante nr2 innan "Second Mitten Syndrom" slår till :)

Av Anna - 15 mars 2013 09:30

 

 

Det liv är icke längst som

längst har varat
Den levat längst som
fyllde livet bäst
Den är ej rikast vilken
mest har sparat
Nej, den är rikast som har
givit mest

Naima Jakobsson   

  


 

 

 

Fredag 26 april 2013
Jag har skrivit nedanstående för att själv få bearbeta det som hände och för att på något sätt påminna mig själv och andra om hur fort livet ändras och förändras. Vi får inte glömma bort att ta vara på den tid vi har och framför allt att ta vara på den tid vi har tillsammans..

Jag kan inte minnas när (eller om) jag berättade för Mamma hur mycket jag tyckte om henne. Jag kan bara hoppas och tro att hon förstog det under våra sista veckor tillsammans. Det finns inte ord nog att beskriva hur glad jag är över att jag tog mig tiden att följa med henne till sjukhuset så att hon slapp vara där själv.

Jag kommer aldrig att glömma när hon muttrade över att jag var hennes förnuft när hon inte kunde vara det själv och hon sa: Du är som en Mamma! Och jag svarade henne skämtsamt: Det är du som har fostrad mig och sen skrattade vi gott. Saknaden är stor!

 

Fredagen den 15 mars 2013 dog Mamma, endast 64 år gammal.


Söndagen den 10 februari blev hon sjuk och fick åka med ambulans till Östersunds sjukhus. Då trodda man att hon hade drabbats av en stroke. 3 dagar senare, på onsdagen, träffade hela familjen läkaren och vi fick då beskedet att Mamma hade en stor, men godartad tumör (meningiom) som växte mellan hjärnhalvorna och nu hade skapat ett så pass högt tryck på hjärnan att hon blev väldigt påverkad av den. Balans, personlighet, initiativförmåga och minnet var några av de saker som den påverkade för henne. Det enda att göra i denna situation, var att operera bort den och det måste göras snart så att inte funktioner skulle försvinna.


Den 5 mars tar Mamma och jag tåget upp yill Umeå för undersökningar samt kärlröntgen. Vi är där i 3 dagar och bor tillsammans på patienthotellet innan vi på torsdagen åker hem över helgen på permision.


På söndagen, den 10 mars tar vi åter tåget upp till Umeå och Mamma blir inlagd på neurologen. Jag är med henne på avdelningen tills på kvällen när det är dags att möta syster vid tåget.

Nästa morgon går vi dit och träffar Mamma innan hon ska åka ner till operation. Vi önskar henne att sova gott under operationen och lovar att vi träffs efteråt. 

Operationen börjar vid 11 på förmiddagen och är klar vid 20-tiden på kvällen. Då har man opererat bort rn tumör nästan lika stor som en tennisboll. Vi träffar läkaren som opererat och han säger att all gått bra och att det kmmer att ta några timmar för henne att vakna ordentligt efter narkosen, så vi går till hotellet för att sova. Halv två på morgonen ringer en läkare och berättar att Mamma fått en allergisk reaktion och man har varit tvungen att intubera och flytta henne till IVA, men att läget är stabilt. 

Vi träffar Mamma på IVA på förmiddagen. Hon är fortfarande intuberad och dlvis sövd, men vi kan prata med henne och hon svara genom att nicka lätt eller vicka på huvudet och på eftermiddagen slipper hon tuben och hon kan prata lite. Allt ser bra ut och hon verkar vara på väg tillbaka.

På onsdag morgon får vi veta att dom varit tvungen att intubera igen. Tillbaks på ruta ett. Under dagen beslutas att låta tuben sitta till nästa dag för att inte riskera behöva sätta tillbaks den en tredje gång om hon svullnar i halsen igen. Allt verkar dock stabilt och bra.

På Torsdag natt/morgon blir hon plötsligt sämre. Syresättningen är dålig och en röntgen visar att hon har fått lunginflammation och dessutom tyder alla symptom på blodförgiftning. Läget blir allt allvarligare och tidigt på eftermiddagen ombeds vi kontakta resterande av familjen och be dom komma upp till Umeå. Blodtrycket kraschar. Nu börjar jag bli riktigt orolig och när jag inser att urinpåsen är tom börjar jag förstå att det här kan gå riktigt, riktigt illa.

Resten av familjen kommer efter någon timme och läget stabiliserar sig något. Vi beslutar oss för att gå över till patienthotellet och sova vid tiotiden. Tio i fyra ringer dom från IVA. Nu har hon blivit ännu sämre igen. Dom vill att vi ska komma över omgående. Återigen stabiliserar det sig något och jag bestämmer mig för att springa över till hotellet och ta en snabb dusch och hämta lite frukost. Jag hinner bara in på rummet och ta av mig jacka och skor så ringer syster och säger att jag måste komma tillbaks, det är ännu sämre.

En stund, kanske en halvtimme, timme senare, halv tio på morgonen stannar Mammas hjärta. Läkaren som finns hos oss har en stund innan berättat att om/när hjärtat stannar så kommer man inte att prova hjärt/lungräddning, för man gör redan det med alla mediciner. Så när hon säger att nu slår inte hjärtat längre, då är det slut. 


Det är en av de mest hjälplösa situationer jag någonsin har befunnit mig i. Att stå där, med alla läkare, mediciner och apparater och inte kunna göra någonting annat än att acceptera döden.


Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att det skulle sluta på detta viset.


Det var inte så det skulle bli! Vi åkte upp för att mamma skulle bli frisk!


Fredag 5 april tog vi farväl av Mamma.

Sov i ro! Du finns för alltid i våra hjärtan!

      


Fredag 24 Maj 2013
Idag har Mammas sten kommit på plats och jag åkte dit och planterade lite blommor. Jag lämnade en kruka med jord så att syster kan plantera en ros som hon köpt till morsdag som är på söndag. Just nu är det inte så vacker runtomkring, men det blir nog bättre bara det växer upp lite gräs och blir grönt i stället för jord och lera.

Hade jag fått välja, då skulle inte detta vara det sätt som vi firade Mamma på morsdag på, men nu finns tyvärr inte den valmöjligheten...

Vi saknar dig!  


      





Av Anna - 5 mars 2013 21:18






Sitter på Hotell Björken i Umeå och stickar på en ny sjal. Gör mamma sällskap till sjukhuset här och medans hon är trött och vilar tittar jag på TV och stickar.. Tyvärr kom inte garnets fantastiska färger till sin rätt i halvmörkret, men det är ett nystan Fame  Trend som ligger här på stolen.

 


Av Anna - 2 februari 2013 23:06

Då var en filt färdig.. jag har börjat på en till i lika garn fast annan färg.

 

Av Anna - 30 januari 2013 19:45
















Min solution är färdig!


På vägen hem stannade jag till hos Sticksömmen och provianterade. Lycka!

 


Stickar på en filt också. Baby marino som fanns i stashen, möjligen inropat på tradera för länge sedan..

     




Presentation


En vimsig, förvirrad & envis tokstolla som förmodligen skulle glömma huvudet någonstans om det inte satt fast..
Instagram

Ravelry

Rectangle

Hitta mig på Ravelry:
Member Static Tag

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014
>>>

Länkar & Favoritbloggar

 

    

  

Arkiv

Följ chai med Blogkeen
Följ chai med Bloglovin'

RSS

Translate

Sök i bloggen

Besökare

Vädret

klart.se


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se