Man säger ju att man ska lägga sånt som hänt tidigare bakom sig.

Man ska ta nya tag och se framåt.

Ja, det låter ju bra, i teorin i alla fall..

Men innebär det att man ska sopa allt förflutet under mattan?

Ska man glömma bort allt bra och framför allt ska man låtsas som om det tidigare och kanske dåliga aldrig har hänt?

Nej, den ekvationen går inte ihop för mig!

Om man haft en liv av elände,varit med om en allvarlig olycka eller haft en traumatisk barndom då måste det väl vara bra, kanske rent av nödvändigt att bearbeta det som hänt för att kunna leva resten av sitt liv bra..

Det som varit kommer ju för all framtid att vara en del av livet och om man förnekar det som varit så måste det ju vara som att förneka en del av sig själv.

Ja, jag bara undrar...

Då tycker jag bättre om hur Pumba i Lejonkungen uttryckte sig:

Lämna ditt bakomflutna före dig...

Det tycker jag förmedlar en känsla av att acceptera det som varit, men att trots - eller tack vare - det förflutna, gå vidare framåt.

Så vill jag leva livet.

Lev livet, lär av det som händer på vägen & fortsätt framåt!

Just because I smile doesn't mean I am happy...

A smile can cover up a million tears...