chai

Alla inlägg under maj 2010

Av Anna - 31 maj 2010 13:11

  


Det är en sån dag idag...


Man får trösta sig med, att det kan knappast bli så hemskt mycket värre.


Och skulle det mot förmodan ändå bli det...

Då får man glädjas åt att det var lite bättre innan...

ANNONS
Av Anna - 29 maj 2010 20:55

Var till doktorn i går..

Hans spontana diagnos är att jag har fibromyalgi.

Men, nu ska det tas en massa prover till att börja med, så man får väl se vad det blir för svar så småningom.

Men det är tydligen ganska så troligt då min mamma har det och man har börjat se samband med ärftlighet.

Jaha, ja..


Det blir nog bra.. det ordnar sig..   

Frågan är vad som är värre.. att inte veta, eller att veta..??

ANNONS
Av Anna - 28 maj 2010 21:53

Ibland har man turen att ens väg korsar en annan människas väg och att man därefter går framåt tillsammans på en gemensam väg genom livet.

Det kan ibland vara så att man hittar en själsfrände där man minst anar det eller NÄR man minst anar det.

Detta hände mig för 27 år sedan.

Vi var 15 år...

Jag tror att bitarna föll på plats redan första gången vi sa hej till varandra, i alla fall för mig.

Så småningom tappade vi längs livets väg bort varandra..

Åren går och vi stöter på varandra lite sporadiskt då och då, alltid med ett löfte... vi ringer varandra, det skulle vara kul att träffas... men, nej, vi lyckas aldrig med att vare sig ringa eller träffas.

Men under kan ske, drygt 20 år senare korsas våra vägar igen och denna gången lyckas vi med både det ena och det andra.. och döm om min förvåning när det är som om de 20 år som gått inte existerar.

Vi bara plockar upp tråden där vi släppte den och det är nästan som om vi var 15 igen, enda skillnaden är att vi nu har egna tonåringar.

Nu är vi ju inte längre två busiga 15-åringar, nej, nu är vi ett par smått knasiga 42-åringar, med allt det innebär.

På något vis är det som om allt har en mening...

Vi återknyter vänskapen i ett skede i livet då vi båda av olika anledningar behöver någon att luta oss mot, en trygghet i livet, ett bollplank, en vän, en syster, en motpol som håller en upprätt när man är på väg att falla.

Ja, ibland är det nog så att vänskapens band kan vara starkare än blodets band.

Jag undrar om det inte är så att vi fortfarande kommer att ha hyss och upptåg för oss om ytterligare 20 år.. eller 40 år, ja varför inte om 60 år.. granntanten blev ju över hundra år, så det finns ju möjlighet att vi också kan bli det.

 

Den här låten är till min kompletterande häxa-kompis....

Av Anna - 26 maj 2010 20:26

Jaha... det drar ihop sig.

Jag har stuckit huvudet i sanden alltför länge nu. På fredag är det dags.

För vaddå?? Jo, jag har äntligen lyckats ta mig i kragen och beställt en tid hos doktorn för att försöka få ett svar på varför jag har denna evinnerliga värk i kroppen och lederna.

Värken, tröttheten, yrseln m.m skulle jag kunna leva utan..

Jag vet inte vad som skulle vara värst, att dom hittar något fel, eller att dom inte hittar något fel..?!

Det är inte utan att det börjar bli lite pirrigt nu...

Å andra sidan så känns smärtan i nacken och axlarna som bara den just nu...så jag tror nog att det vore bäst om dom faktiskt hittar en orsak, kanske det går att göra något åt detta.

Man kan ju alltid hoppas..

Av Anna - 19 maj 2010 18:37

Jag går och funderar på det här med självkänsla, eller kanske snarare bristen på självkänsla som på något vis har blivit på mode.

Ja, det säger ju sig själv att vi alla måste ha självkänsla, så klart att vi alla måste tycka om oss själva.

Självkänsla - ett så laddat ord...

Att inte ha självkänsla, det är ju samma sak som att tro att man inte duger, men vem är det som sätter ramarna för det?

Vi ska jobba på att stärka vår självkänsla, vem av oss har inte läst artiklar om det i veckopressen, men jag tror att allt detta tjat om att göra detta bara lägger på oss ytterligare börda i en redan frustrerad situation.

Om man nu inte mår bra och tycker att man själv är pest och då dessutom ska jobba med att stärka sin självkänsla och inte lyckas med detta, då är ju risken att man känner sig ännu mindre värd och att detta skapar ytterligare stress och ångest och så dalar självkänslan ännu mer.

Kanske det är dags att slå ett slag för att vi faktiskt duger gott även om inte självkänslan är på topp, för förr eller senare händer det något i livet som gör att det vänder uppåt igen.

Jag tycker att det ska vara tillåtet att säga till sig själv att, OK, jag duger som jag är oavsett....


Av Anna - 11 maj 2010 21:45

Jag ser en ny typ av beteende som jag under alla mina år i branschen aldrig har lagt märke till tidigare.

Jag undrar om det kan vara någon form av i-landsproblem..?

Jag har kunder som ber om de mest underliga saker..

Som en som säger att vi ska ta bort äggulan ur ägget på en räksmörgås, eller en som blev väldigt upprörd över att baguetten inte var skuren rakt igenom i två halvor för att den skulle vara lättare att äta...

Ja, men hallå!!

Hur svårt är det att pilla bort äggulan på egen hand, eller hur svårt kan det vara att dela en macka mitt i tu på egen hand?

Det finns människor som svälter, människor som gladeligen skulle tugga i sig baguetten på tvären om så vore...

Håller vi svenskar på att bli så förbannat bortskämda?

Ja, jag kan inte annat än att häpet stå och gapa....

 



Av Anna - 6 maj 2010 09:23

TELIA I ETT NÖTSKAL
 
Jonas Gardell - vår hjälte
 
Jag  lät installera en ny telefon, fick sedan en skyhög telefonräkning, ringde upp Telia och frågade...
 - Jag har en förfrågan angående en teleräkning jag har fått. Ni har varit hos mig och kopplat in ett nytt abonnemang och debiterat 310 kronor i resekostnad.
Varifrån har man åkt för att det ska kosta så mycket?
- De har åkt från Arbetscentralen, svarade Telia.
- Var ligger Arbetscentralen?
- Det vet jag inte.
- Ligger Arbetscentralen i innerstan?
- Ja, det gör den.
- Själv bor jag vid Slussen, som du vet är absoluta innerstan, hur kan det kosta 310 kronor att resa den sträckan?
- Det bara gör det, svarar Telia.
- Sedan har ni debiterat "teleuttag" 140 kronor...
- Det är för själva jacket.
- Men jag har ju mitt gamla jack kvar, ska jag betala för det en gång till?
- Varför frågar du allt detta?
- Jag heter Jonas Gardell och ...
- Du ska få tala med någon annan.
Så går ännu en stund och sedan säger en röst:
- Debiteringen!
- God dag, säger jag, jag har blivit debiterad resekostnad 310 kronor på min teleräkning, och jag skulle vilja veta var den här Arbetscentralen ligger som man har rest ifrån.
- På Norrlandsgatan ligger den.
- Nu är det så att jag bor vid Slussen. Det är ju bara fem minuters resväg.
- Det kostar det.
- Får jag fråga hur man har rest?
- Hur menar du?
- Har man cyklat, åkt taxi...
- Man har åkt bil.
- Hur kan det kosta 310 kronor att fara en kilometer med bil? För 310 kronor kommer man nästan till Arlanda i taxi, tur och retur. För 310 kronor kommer man till Norrköping med tåg.
- Det har regeringen bestämt.
- Har regeringen bestämt att det ska kosta 310 kronor att resa mellan Norrlandsgatan och Slussen? Med tunnelbana kostar det tolv spänn.
- Vad vill du egentligen?
- Jo, jag heter Jonas Gardell och...
Du ska få prata med Klas Gustafsson, han har handom sånt här.
Lite senare blir jag uppring, inte av Klas Gustafsson utan av en kvinna som vi kan kalla Sonja.
Sonja säger att Arbetscentralen inte ligger på Norrlandsgatan utan på Söder där jag bor. Då säger jag att det ju i så fall är ännu närmre till mig. Sonja svarar att 310 kronor plus moms är Minimipris för en resa, en restimme 310 kronor.
- Men han har ju bara rest i fem minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Det gör det väl. Ni har debiterat arbetskostnad också, en timme, 310 kronor.
- Det gör vi alltid.
- Men han arbetade ju bara i femton minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Snälla ni, ni har ju inklusive resa och arbete bara ägnat er tjugo minuter åt mig, ändå ska jag betala för två timmar.
- Man måste ju skilja på resa och arbete. Såna är reglerna. Man betalar för varje påbörjad timme.
- Fast man bara har arbetat och rest i tjugo minuter?
- Visst.
Nu börjar en otäck tanke mala i mig, jag måste fråga:
- Förlåt, om ni påbörjar arbetet 10.55 och avslutar det 11.05, får man betala för två timmar då?
- Ja, det är ju två timmar.
- Nej, det är tio minuter, men ni menar alltså´att ett arbete som utförs mellan 10.45 och 10.55 räknas som en timme medan ett arbete som utförs mellan 10.55 och 11.05 räknas som två, fast den faktiska arbetstiden i båda fallen är lika lång.
- Ja. Så menar vi. Ja.
Jag vill poängtera att citaten är ordagranna.
Till slut betalade jag 310 kronor för fem minuters resa med bil. 310 kronor för
Femton minuters arbete och 140 kronor för ett jack jag redan hade. Plus moms.
Det här är det Nya Telia.
Ett Telia som har gått på charmkurs. De är trevliga som fan. Och riktiga lurendrejare. Och nästa gång Telia kommer till er, begär att de stannar i en timme, för det har ni betalt för. Åk sedan runt i deras bil en timme, det har ni också betalt för!
Hälsa från mig
Jonas Gardell

Av Anna - 1 maj 2010 22:02

När ens barn växer upp når man så småningom den punkt då man måste börja släppa taget. Men jag kan inte påstå att det känns speciellt lätt att göra det.

Jag förmodar att det har börjat nu... och det känns både skrämmande och vemodigt... min lilla flicka...som inte är så liten längre. 

  


Presentation


En vimsig, förvirrad & envis tokstolla som förmodligen skulle glömma huvudet någonstans om det inte satt fast..
Instagram

Ravelry

Rectangle

Hitta mig på Ravelry:
Member Static Tag

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Länkar & Favoritbloggar

 

    

  

Arkiv

Följ chai med Blogkeen
Följ chai med Bloglovin'

RSS

Translate

Sök i bloggen

Besökare

Vädret

klart.se


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se