Jag går och funderar på det här med självkänsla, eller kanske snarare bristen på självkänsla som på något vis har blivit på mode.

Ja, det säger ju sig själv att vi alla måste ha självkänsla, så klart att vi alla måste tycka om oss själva.

Självkänsla - ett så laddat ord...

Att inte ha självkänsla, det är ju samma sak som att tro att man inte duger, men vem är det som sätter ramarna för det?

Vi ska jobba på att stärka vår självkänsla, vem av oss har inte läst artiklar om det i veckopressen, men jag tror att allt detta tjat om att göra detta bara lägger på oss ytterligare börda i en redan frustrerad situation.

Om man nu inte mår bra och tycker att man själv är pest och då dessutom ska jobba med att stärka sin självkänsla och inte lyckas med detta, då är ju risken att man känner sig ännu mindre värd och att detta skapar ytterligare stress och ångest och så dalar självkänslan ännu mer.

Kanske det är dags att slå ett slag för att vi faktiskt duger gott även om inte självkänslan är på topp, för förr eller senare händer det något i livet som gör att det vänder uppåt igen.

Jag tycker att det ska vara tillåtet att säga till sig själv att, OK, jag duger som jag är oavsett....