Det kommer äntligen lite snö! Inte så att jag tycker om att skotta eller att bli blöt om fötterna eller så, absolut inte, men nu blir det ljusare. På sista tiden har det varit så himla mörkt och dystert och det sätter sig på sinnet till slut. Så det är bara till att ta fram sopen och isskrapan och försöka få fram bilen när det är dags att åka till jobbet. Som tur är, så har jag tak över bilen när jag jobbar. Det är ganska skönt att slippa snöproceduren på kvällen när man är trött..

Jag har av någon märklig anledning helt plötsligt 3 (!!!) stickprojekt på gång. En svart poncho med lila pälsgarn som snart är klar, jag måste bara bestämma mig för hur jag ska kanta den...

En liten poncho som jag har fått beställning på till jul...

En mohair-sjal som jag helt plötsligt bara fick en sån lust att börja på...

Häromdagen kom kvinnan med det plingande barnet in och handlade. Hon mer eller mindre bad om ursäkt för hur hennes väninna hade uppfört sig senast dom var här. Hon sa också att hon hade skämts jättemycket när väninnan gormade på OCH att man aldrig ska försöka argumentera med denna kvinnan. Nähäpp, så om en människa är en sån typ som alltid ska göra livet surt för andra, då ska man bara helt frankt stå där och ta emot skit och oförskämdheter utan att få försvara sig. Då kommer hon ju aldrig att fatta att hon beter sig som ett svin och att det är HON som borde ha vett att skämmas! Ja, kära nån... och jag min idiot som alltid har trott på att om vi behandlar andra människor med respekt, så blir också vi själva behandlade med respekt av andra, men jag har tydligen fel....

Idag har det sannerligen INTE varit min dag.

Allt gick bra ända tills jag kom till jobbet..

- När jag skulle byta om upptäckte jag att jag hade ett jättestort hål i ena strumpan. Hur kan man missa det när man klär på sig??

- Gräddade brödet för länge. Inte brända, men ändå..

- Lyckades upprepa det misstaget med salladsbrödet. Lika bra att göra lika..

- Misslyckades med äggskalningen, skalen vägrade släppa äggen.

- Kokade färsk pasta som inte smakade bra alls... åt några fiskpinnar till lunch..

- Började med bokföringen, det är ju momsredovisning på fredag. Allt gick riktigt bra ända tills jag nådde fram till den 25:e och löneutbetalningen.. Då börjar jag ana att något inte står alldeles rätt till.. Och mycket riktigt. Efter att jag skrivit ut och bokfört alla journaler så stoppar jag in dom i pärmen och börjar bokföra resten, men uppmärksammar inte att det är FEL månads pärm!!! Så vad göra?? Jodå, det är bara att klicka sig in på vart och ett av de gjorda verifikaten och "stryka" över dom så att de blir makulerade. Flera timmars jobb åt helvete! Och så blir det till att göra om eländet i morgon.

-När klockan är fem och jag ska låsa ytterdörren så GÅR det inte! Det går helt enkelt inte att helt stänga dörren och därmed går det heller inte att låsa eländet. Hur jag än sliter och drar, så går det bara inte... Som tur är så finns det en innerdörr som går att låsa, så det är bara att låsa den och fara från jobbet och invänta morgondagen så jag kan ringa efter hyresvärden.

- Så går jag till slut och byter om för att åka hem och vad upptäcker jag då?! Att byxorna jag har jobbat i har gått upp i en söm! Som tur var, så var det på ett ställe som inte syns, men i alla fall..

Vad mer ska jag kunna ställa till innan dagen är slut?

Ska bli spännande att se!

BOOMTOWN RATS - I DON'T LIKE MONDAY'S

Det är bra märkligt...

Jag har tappat bort en massa händelser i mitt minne.

Det kanske inte verkar så konstigt, det är ju sånt som händer, eller hur?

Jo, så är det nog, men....

Jag minns ju så mycket annat från den här tidsperioden, jag minns musiken vi lyssnade på, jag känner känslor som jag kände då, minns hur mysigt (host, host!?) det var att röka, det kommer små fragment av dofter, röster...

Åh, jag blir så himla frustrerad när det är meningen att jag ska komma ihåg saker och händelser, eftersom jag var där... men en del är BORTA!!!

Om det bara funnits en backup.... suck...

Varför är det så att en del människor helt fräckt tar åt sig äran av andras arbete och/eller idéer?

Jag har varit ute för det ett flertal gånger den senaste tiden.

Först var det på ett möte som jag deltog i, vi satt en grupp människor och spånade på lite olika idéer och jag slänger fram ett förslag som ingen brydde sig särskilt om (eller inte hörde) och så höjer plötsligt en av deltagarna rösten och säger mitt förslag och alla tycker att det är en jättebra idé... bara det att då är det plötsligt inte min idé längre...

(Hade det varit jag, så hade jag sagt att det var den andra personens idé och att jag också tycker att den är jättebra)

Det märkliga är att det är andra gången detta händer - med samma person inblandat - och i samma grupp.... (!!!)

Ska jag tyda det som att dom inte lyssnar på mig?

Andra händelsen är när en person kommer till mig och säger:

Vad kul att du startat det där projektet, visst var det en bra idé jag hade?!

Och så har jag aldrig ens pratat med denna människan om saken tidigare...

Och jag undrar...

Hur i all världen säger man till att;

Hörrudu, det där var faktiskt MIN idé! Bara min idé!

Utan att verka mopsig eller så..?

Kan det vara så att idétjuvar faller under samma kategori som energitjuvar?    

Johodå, det blev en tur till garnaffären den här helgen också..

Dottern vill ha en ljusgrön mössa och alla mina gröna garner var ju naturligtvis alldeles fel grön, för mörk, för ljus, träskgrön, gräsgrön... suck..

Men nu har vi hittat ett handfärgat ullgarn som föll fröken på läppen, så nu ska jag skicka garnet till  (häxmamman) som ska sticka upp en av sina egendesignade mössor.

Det är bara till att hoppas att det blir något som hon kommer att använda..